Howdi.

 

Har varit tyst några dagar nu, men skulle bli rätt tjatigt med dag efter dag av "sjuk. hostar. huvudvärk." för det är typ det jag gjort dom senaste dagarna. I söndags var jag ute och red med Kavat och hans ägare, jag hade Italy. Det var jättemysigt med sällskap som omväxling :) Sen åkte jag hem och duschade och fixade till mig innan det bar av tillbaka till Leksand och fika med en kompis, trevligt värre :) i går var vi ute och fiskade ett par timmar på eftermiddagen, ingen fisk då men mysigt endå att få komma ut ett tag och prata lite :P idag har jag varit hos Italy, fixat stallet och ridit. Blev dressyr i ridhuset men han kändes lite matt (plus att jag mår mindre bra) så vart ett ganska kort, lättare pass. han har varit så himla fin dom senaste dagarna så han förtjänade att få slappa lite. :) pluppen :)

 

Imorgon har jag utsläpp så blir att pallra sig upp sviiiiiiintidigt (senast 7, ve och fasa...) och åka och ta ut hästapållar. Brukar kännas helt okej, riktigt riktigt mysigt, när man väl är där. Men den här detaljen med att man måste ta sig ur sängen innan man kommer dit är rätt jobbig. Sen vid nio börjar iaf kursen igen, blöh. Tre veckor kvar... och är ju bara tre dagar denna veckan, så kanske överlever. kanske.

 

på tal om trötthet så funderar jag nästan på att åka in och kolla upp mig lite. blodvärden och så. mamma har sagt att jag borde, plus att jag såklart funderat på det själv också, men jag är så sinnessjukt sprut/nålrädd så jag får panik bara av att tänka på att gå till sjukan... men jag är rätt less på att må så här om jag ska vara ärlig. konstant trött. inte trött som i lite mysigt sömning, utan trött som i att kunna somna stående, var och när som helst. jag fryser 97% av tiden, inte fryser som i lite småkylig, utan så jag huttrar och skakar. spelar ingen roll om vi har 23-24 grader inne och jag har fleecetröja och mössa på mig. Fryser endå... plus att jag är så extremt stressad konstant och får sånna minidepressioner hela tiden. känslan av att vara varm, utvilad och glad samtidigt är ett sällan skådat fenomen i min värld.

När jag ramlade av och roterade mitt bäcken för några år sen så tog kotknäckaren blodprov på mig och skakade på huvudet ungefär. skitdåliga värden, konstant anemi och värdelös blodcirkulation typ. jag fick en massa tabletter och vitaminer och grejer med mig hem, men tror inte dom gjorde sån stor skillnad. det var ju många år sen nu. och har kämpat med näbbar och klor för att slippa kolla upp mina värden igen, pga att jag inte fixar nålar, men jag har nästan börjat tänka om, är så extremt less på att må så här...

Sen vet jag ju att mina problem med mat har en stor roll i detta, men dom senaste åren har jag ju upptäckt vegetariskt (och jag VET att det inte ger samma näring och allsidighet och bla bla vad alla tjatar om) på ett helt annat vis, så nu äter jag ju i alla fall MINST en gång om dagen. Oftast två. Och det är ju bättre än inget alls. Så även när mat känns äckligt och motbjudande och jobbigt så, istället för att låta bli att äta två dagar tills det gått över som jag gjorde innan, så får jag alltid ner en veggieburgare nu. och det är ju ett steg i rätt riktning :)

 

Vi får se vad som händer och fötter. Det är många beslut och tankar som far runt nu... Det är inte lätt att vara liten alla gånger. Speciellt inte när liten ska bli stor...

 

//L